Varför rättvisa premieras i en grupp
Det kommer allt mer spännande forskning om hjärnan i förhållande till våra beteenden.
Beteendestudier visar att människor belönar andra för samarbete och straffar överträdelser av reglerna i den sociala gruppen, även om det sker till egen personlig kostnad.
Rättvisa skapar nämligen affektiva, känslomässiga band mellan människor. En känsla av att höra till samma grupp.
Människor värderar andras vinster positivt om de uppfattas spela rättvist, men negativt om de agerar oschysst i sitt spel.
I en artikel från 2006 har man tittat på responsen i hjärnan på olika situationer, kopplat till rättvisa. En länk finns här. Experimentet visar att om en spelare är oschysst i sitt spel, så kommer motståndaren ha lättare att ”straffa” denne i nästa drag. Speciellt män har större önskan om att hämnas än kvinnor.
Kanske är det därför människor instinktivt känner att de inte bör tjäna mer pengar än andra i sin egen sociala grupp och får dåligt samvete när de vinner en summa pengar?
Behovet att tillhöra gruppen är ett av människan grundbehov och tycks ha premierats i vår utveckling. Redan vid ett par dagars ålder börjar vi imitera andra människor och läsa av andra människors känslor och beteenden med hjälp av något som kallas spegelneuron i hjärnan. Dessa områden i hjärnan signalerar i vår egen motorhjärnbark när vi ser andra människor göra en rörelse och signalerar i vårt eget känslosystem när vi ser någon annan vara glad eller ledsen.
Det är som att vi får ett inre referenssystem i vårt eget känslosystem för att läsa av andra människor och deras intentioner. När vi imiterar någons ansiktsuttryck och kropssställning, kan vi känna igen känslor och intentioner hos den andra – i oss själva genom självreflektion.
Min slutsats är att detta är vad som sker vid goda, närvarande samtal. Vi lyssnar på orden, imiterar kroppsställning och ansiktsuttryck, empatiserar med hjälp av limbiska systemets signaler och kan därför förstå den andre på ett djupare plan genom ”intuition” och självreflektion.