Pannloben vs reptilhjärnan
På BEO- bloggen skriver Skolverkets Barn- och elevombud om sambanden mellan sämre kunskaper och otrygghet i skolan.
Jag tänkte förklara hur det hänger ihop – ur hjärnans perspektiv.
Alla tänker vi och lär oss nytt med hjälp av våra kognitiva funktioner och andra hjälpintelligenser i pannloben. Denna del i hjärnan är energikrävande och ansträngande för oss att använda.
I hjärnan finns även ett system av olika hjärnstrukturer, som kallas limbiska systemet, som även innefattar reptilhjärnan.
När vi upplever någon form av stress – oavsett om stressen handlar om för mycket att göra eller social stress i form av mobbing eller utanförskap, så kommer pannlobens förmåga att stänga av och vi kommer rikta in vår uppmärksamhet på att sätta oss i säkerhet. Kanske med undvikande av att gå på lektioner eller till skolan över huvudtaget.
Även om man är i skolan, kommer hjärnan ägna sig åt att förbereda sig för strategier att hålla sig undan på rasten i stället för att lära sig något på lektionen.
Om vi förstår att pannloben stänger av när vi är under stress, kan vi lättare förstå att elever som upplever någon form av otrygghet kommer ha svårare att uppnå kunskapsmålen. Oavsett om otryggheten är i skolmiljön eller hemma.
Därför är elevhälsan ett mycket prioriterat område för oss, som arbetar i skolan.
Jag har skrivit mer om hjärnan och reptilhjärnan tidigare i kontexten på jobbet. Skolan är ju barnens arbetsplats! Dessutom är barn och ungdomars hjärna sämre på att reglera emotionella impulser med hjälp av pannloben, eftersom deras hjärna inte är fullt mogen än.
Om du vill bidra med frågor inför den bok jag skriver om ”Hjärnan i skolan” är du varmt välkommen att ta kontakt med mig på info@exist.nu.