I dag har jag tankar om vad exkludering orsakar hos människor.
Det finns faktiskt studier om just detta, som visar vad som händer i hjärnan när man inte får vara med. De använde sig av funktionell magnetkamera, som visar på vilka omården i hjärnan som är mest aktiva och då kan man följa det när försökspersonen utsätts för olika stimuli.
Upplägget var följande;
En försöksperson ligger i magnetkameran och får se på en skärm, där han/hon ska spela ett dataspel med två andra försökspersoner. De ska kasta en ”boll” mellan sig, genom att trycka på en knapp.
Det börjar bra, bollen kastas mellan de tre – men efter en minut ändras förutsättningarna och bollen kastas nu bara mellan de andra två – ”vår” försöksperson får inte vara med och kasta längre.
Då börjar området för smärta signalera i hjärnan… Samma område som signalerar vid fysisk smärta av en varm metallplatta på benet.
I ytterligare studier visade forskarna att det gick att minska den psykiskt upplevda smärtan med hjälp av Alvedon eller Ipren.
Av detta kan man förstå att exkludering innebär smärta på riktigt.
I vanliga livet vet vi hur det känns att inte få vara med. Att bli dumpad, avskedad, utesluten från fotbollslaget, inte bli tillfrågad när de andra på jobbet går på lunch osv.
Det är på riktigt. Det gör ont att bli exkluderad. När det händer blir man arg, ledsen och går i försvar! Helt begripligt.
Vilka slutsatser kan man göra av det – med tanke på det politiska läget i Sverige?
Forskarna är välkända inom neuroscience och heter Naomi Eisenberger och Matthew Lieberman och försöket kallas ”cyberball”. Länk till originalartikeln hittar du här.