I dag fick jag tips av en businesskollega om en artikel om att sätta mål och hur det kan ge oönskade bieffekter i organisationen om de är ogenomtänkta och kanske för optimistiska eller tuffa. Sådana mål kan t o m få motsatt effekt – hur SMART(a) de än är.
SMARTa mål är något många inom organisationsutvecklingsindustrin använder sig av som akronym för att komma ihåg hur man ska sätta mål. Det står för;
Specifika (Specific)
Mätbara (Measurable)
Accepterade (Approved)
Realistiska (Realistic)
Tidssatta (Timebound)
En av anledningarna till att det okritiskt spritt sig i många organisationer är att det är en lätt akronym att komma ihåg, även om jag ska erkänna att jag har mycket svårt för att minnas detta.
I artikeln står det att en del organisationsforskare har tittat på effekterna hos människorna när de har tufft satta mål och några av de bieffekter tycks vara rent kontraproduktiva för verksamheten.
Neurovetenskaplig forskning har visat att hjärnans arbetar för att skydda oss människor mot ”misslyckande” eller ”förlust” och att nå mål innebär ju ett ”allt eller inget”. Antingen når du målet (100%) eller också gör du det inte.
Hjärnan arbetar i alla lägen för att undvika fara och det innebär att i har ett inbyggt motstånd till förändring och föredrar det kända – även om det leder fel. Det är orsaken till att alla mål, som innebär en påtaglig beteendeförändring kommer innebära ett inbyggt motstånd i hjärnan till att förändras.
Dessutom kommer vi skapa beteenden som ibland innebär rent omoraliska beslut – med syftet att undvika att misslyckas när vi inte uppnår målet. Några effekter, som kan ses i en grupp är;
- Mer konkurrens och mindre samarbete
- Sämre moral (glider på sanningen för att undvika att erkänna misslyckande)
- För stort fokus på måluppfyllelse och överförande av arbetsuppgifter på andra runt omkring
- Tunnelseende och minskad kreativitet, vilket bidrar till att inte se lösningar på uppkommande problem i tid
- Övertro på uppfyllelse av kortsiktiga mål på beskostnad av långsiktighet
- Dessutom är de negativa effekterna på motivationen ödesdiger i längden, när man misslyckas.
Om man vill att organisationer ska lyckas långsiktigt är det bättre att skapa samhörighet i grupper och en öppenhet för misslyckanden(erfarenheter), som kan skapa bättre överlevnadsvärde för företaget i framtiden.
Att lära sig av det som inte går bra skapar förutsättningar att ligga före konkurrenterna i nästa steg…