Visst är det så att vi stöter på problem i våra liv ibland. En del verkar få ta del av mer utmaningar och belastning än andra. Orättvist kan man tycka.
Ändå verkar vissa människor ha en enastående stålfjäder i ryggen eller en blyklump i fötterna, så de alltid – likt katterna – kommer på fötter igen. Det finns ett begrepp för det här som kallas resiliens (Resilience på engelska).
Hur kommer det sig att vissa reser sig efter svårigheter? Vad har de för egenskaper? Vilket skydd har de?
Det är definitivt inte bara de som haft en trygg och skyddad livsmiljö som kan resa sig upp efter svårigehter. Tvärtom är det många människor som tidigt utsatts för svårigheter och klarat sig – ändå.
Vad utmärker de här individerna?
Några egenskaper är att de tycks hitta mening i det som händer (av egen förmåga – inte för att någon annan tycker det). En del sätter detta i samband med en tro eller religiös övertygelse, men långt ifrån alla.
De är ofta realistiskt optimistiska. Alltså ser optimistiskt på framtiden – men realistiskt. Den realistiska delen gör att de snabbare kan anpassa sig när förutsättningar ändras.
Ett utmärkande drag är att de vill göra moraliskt och etiskt rätt. Även om de själva inte alltid blivit (blir) rätt behandlade.
Många ägnar sig åt fysisk och mental träning. Att träna med pulshöjande träning ger ett skydd mot depression och psykisk ohälsa. En av effekterna är att hjärnans plastiska (omformande) förmåga ökar, även inom andra områden än bara det motoriska (rörelsesystemet). Mental träning kan även det ske på olika sätt. Meditation, fokusträning, träning av emotionell reglering kan gagna människors återhämtningsförmåga och sätts i system för högt specialiserad personal i försvaret, vård och andra som behöver förberedas på svåra situationer.
Många av de som återhämtar sig efter svårigheter utmärker sig genom en kognitiv och emotionell flexibilitet, alltså fastnar inte i mönster om hur något måste vara för att vara bra, tillräckligt eller fel, dåligt. Det ökar möjligheten att acceptera vad som ”är” istället för att söka vad det borde vara.
För mig som arbetar med handledning ser jag att det är just den ökande förmågan av återhämtningsförmåga (resiliens) och acceptans som hjälper mina klienter till kloka, välgrundade och etiska/ balanserade beslut i sin vardag.
När vi inte slås ned av motgången utan istället hittar vägar framåt i växande frigörs den kraft, som annars är borta när vi blir liggande.